just nu befinner jag mig i Norge , inte alls långt från Oslo.

Igår hände de två otroligt hemska grejer .

En bomb mitt i centrum + att denna gärningsmannen åkte ut till ett läger där runt 700 ungdomar var.

Han lockade ungdomarna som "polis" Och sedan började skjuta helvilt.

Jag kände folk som var i centrum när bomben löstes .

Det var ungdomar från Sverige också .

Jag förstår inte varför en människa gör så här?

Om man är rasist , varför slösa sin tid på invandrare då ?

Jag menar om det är något jag inte gillar så ignorerar jag det istället.

Men hur kan man ge sig på barn så som han ?

Jo för det är det som sårar föräldrar som mest.

Usch.

Jag vet inte hur jag skall ta detta , för jag tycker det är så fruktansvärt hemskt.

Tänk dem föräldrar som pratade med sina barn i telefonen och hör hur dem blir dödade och den paniken som var där.

Jag vet inte vad jag hade tagit mig till om min son vart på den platsen och jag kan inget göra.

Jag lider verkligen med alla som förlorat sina nära.

Jag hoppas att dem får tag i alla som är inblandade och så hoppas jag dem blir avrättade.

Jag önskar ibland de fanns och var lagligt med avrättning här också.

Vissa förtjänar inte en andraa chans.

Inte dem personer som inte är mänskliga.

Jag hoppas att dem drabbade inte har behövt lida.

Jag hoppas inte dem dog utav smärta.

Jag hoppas det gick fort.

R.I.P alla drabbade !

Det är detta jag menar , jag har vart med om mycket , men de finns så mycket värre saker så man inte behöver bry sig om sina problem.

För er som fick se detta live och uppleve den paniken .

Var starka , se framåt och tänk att detta var meningen.

Och det var inte er gud ville ha .

Ta hand om er alla .

För er som bor nära Oslo håll er inne .

Det skall vi göra iaf !

Snart skall vi tillbaka till sverige det skall bli skönt.

Igår hade jag tänkt kolla om man kunde dra in till Oslo och kolla lite , men tack för att jag inte gjorde de .

Det var meningen att vi skulle få slippa detta!

Peace and love !

Take care

Jag har fått massa värmande kommentarer , och det känns bra!

Men jag vet inte riktigt om folk har föstått att jag vill dela med mig av mitt liv , jag vill inte att folk skall må dåligt av att läsa detta eller att ni skall tycka synd om mig.

För det är inte synd om mig !

Jag har alltid känt att om något drabbar mig men jag inte kunnat göra något av det , så är det inte jag som skall må dåligt av det.

Det är inte jag som har gjort något fel det är inte jag som skall må dåligt.

En människa som gör såna här saker mot en annan så kan inte den människan må bra .

Det är igentligen den människan folk skall tycka synd om , det är den människan som skall må dåligt och behövaa hjälp.

Det finns kvinnot , män och barn som blivit drabbade utav våldtäckter och dylikt , men varför är det vi som skall må dåligt , till och med kanske hamna på psyket ?

Vi har fått gå igenom något som vi inte har kunnat förutse , något som gör ont något som följer en livet ut .

Men jag tror inte på att må dåligt , jag tror inte på att känna skuld för saker som hänt som man inte kunnat göra något åt.

Missförstå mig inte och tro inte jag stöttar såna människor jag gör.

Men jag försöker bara hitta ett sätt att tänka på för att göra saker lättare att komma över.

Jag försöker intala mig själv att livet är för kort för att tycka synd om sig själv.

Det finns människor med cancer , de finns dem med sjukdomar , vissa tar sig igenom dem och andra inte .

Jag tror också på den sidan att vi som är starka , ser positivt klarar lättare att ta oss igenom om de med viljan.

Men att ligga och tycka synd om sig själv det hjälper inte.

Tyvärr så hjälper det inte alltid att vara stark heller , vissa gånger tar tyvärr smärtan och skadan och sjukdomen över .

Hela mitt liv har jag fått höra att jag har vart en hora , fitta och andra saker .

Ibland har jag till och med trott på de , och börjat undra för mig själv , är jag det ?

Men nu .. VET jag !

Jag är INTE en .

Jag är inte hora , för jag tar inte betalt.

Jag är inte en fitta , men därimot har jag en.

Snälla du din idiot du kan kalla mig vad du vill.

Men det knäcker inte mig , jag vet själv vad jag är .

Jag vet själv vem jag är .

Jag stänger mina öron när du säger något .

Hatet mot dig börjar stiga.

Du borde arbeta med dinaa problem.

Du kanske själv är de du säger att andra är ?

Snälla ni människor , ni är alla vackra på erat sätt .

Ni är alla starka och ni har alla ett hjärta.

Använd det på rätt sätt.

Det hjälper inte att göra illa folk , det hjälper inte att säga fula saker.

En människa som trycker ner andra , mår antingen dåligt eller är avundsjuk.

Men istället för att ägna er tid åt att trycka ner andra, bygg upp er , så kanske ni en dag kan bli de ni vill bli.

Älska det ni har och ta vara på de.

Men släng skiten åt sidan .

Det var en pojke som skrev till mig att han blir slagen varje dag i skolan , hur kan man göra så mot andra ? hur kan man ha så mycket hat mot en annan människa .

Jag kan vara arg , ledsen och besviken på människor , och självklart ha hat.

Men jag skulle ALDRIG göra illa en människa eller säga fula saker .

Och om jag har gjort de , så har den personen gått alldeles för långt och efteråt ångrar jag mig sjukt mycket !

Hoppas allt löser sig för denna pojken.

Och jag hoppas dem vuxna öppnar ögonen och ser vad som föregår .

Stackarn , han är säkert också stark , och det hoppas jag !

För jag vet att allt kan sluta bra !

Pussar och kramar !

När jag startade denna bloggen så var jag ledsen och tänkte mycket på vad jag har kvar och på allt jag förlorat , kände mig ensam.

Men namnet sorgsen liten flicka är väldigt fel namn , drf att jag inte är sorgsen utan jag lever min dag som om den vore min sista , tårar , rädsla smärta vill inte jag ha med i mitt liv . Utan jag vill njuta !

Livet är för kort för att tänka tillbaka , eller bry sig om allt negativt som kommer var dag . Ta vara på det goda man har istället , det gör vardagen lättare .

Ta vara på den som bryr sig och finns där , för en dag kan dem försvinna och det kan gå för fort, fortare än vad man tror .

Vänner kommer vänner går, men var dem då verkligen vänner?

Vänner stannar oavsett , vänner finns alltid där.

Om dem inte finns på jorden finns dem i hjärtat.

En vän följer dig livet ut .

Men finns det så många såna vänner? Finns det verkligen den som skulle tagit en kula för dig `?

Jag har inte någon vän jag skulle kunna göra det för då jag vet att dem aldrig skulle göra det för mig.

För min son , han hade jag tagit 100 kulor åt .

Min son är min bästa vän , mina djur är mina bästa vänner .

Dem finns där , oavsett !

När jag skriver kanske allt låter så nere, men jag är inte nere :) Vissa saker blir lite nere då det är djupa grejer jag skriver om.

Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva .

Jag vill ju inte skriva vem jag är , eller vart jag finns .

Så det blir svårt att skriva vad mina dagar handlar om .

När vädret blir trist blir också jag trist.

Skriv gärna frågor , skriv gärna vad ni vill veta så kan jag skriva ett inlägg om det !

Kram

Jag vill dela med mig av min kärlek till min son , han har fått mig att se livet på en annan väg. Han har fått mig att se att livet kan vara som en bok , han har lärt mig och visat mig vad kärlek är . Den dagen han föddes 20110201 , fick han mig att må bra . Han fick mig att glömma det som vart ont, det som gjort mig illa och fått mig att se framtiden . Han har fått mig att vilja ser in i framtiden , bygga upp något som aldrig funnits. Han har gett mig en anledning till att gå upp på morgonen , en anledning till att le .

Sen vill jag bara berätta för er att jag älskar min pappa han är en viktig person i mitt liv , han har alltid vart där och stöttat mig , men han har inte alltid vetat allting , han har inte kunnat finnas där som han alltid velat.

Men han har inte alltid sagt till mig att han älskar mig ,Men jag vet att han älskar mig mer än allt på denna jorden, jag vet att hade han haft möjlighet hade han tagit ner månen för mig. Han är en stark person , han har vart med om mycket i sitt liv också , men han har aldrig heller haft det som ett hinder i sitt liv.

Han har fått en underbar familj , en familj som verkligen älskar honom , jag hoppas verkligen nu att han tar vara på den , slutar skrika som han kan göra och sluta säga fula saker , han har fått mig att bli ledsen många gånger utav ord som svikit mig.

Men han har alltid funnits där !

Jag saknar min pappa , flera gånger om dagen så känner jag hur tomt det är utan honom nu när han bor långt bort och aldrig har tid för mig längre , han kan bli irreterad när jag ringer då han känner han har viktigare grejer att göra.

Han flög bort med vinden , och en del utav mitt hjärta har blivit krossat .

Pappa jag älskar ju dig !

Vart är du ? känner jag dig längre?

Varje dag innan jag somnar tänker jag på dig och jag fäller en tår för dig , jag hoppas varje dag att du skall vara där när jag vaknar och går upp , men du är aldrig i rummet intill . Du är för många mil bort. Men för nära i mitt hjärta. Jag hoppas vi hittar vägen tillbaka till varann  , för den pappan du är , den pappan är en pappa ingen annan flicka någonsin kan få !

Min mamma är också helt underbar , men vart hon är det vet inte jag , hon är för splittrad hon mår för dåligt . Jag hoppas en dag att hon kan börja må bra , och se ett hopp i livet , att hon väljer att komma tillbaka till mig och älska mig för den jag är , jag hoppas en dag att hon blir så stark att hon kan försvara sig själv. Jag hoppas en dag att hon verkligen älskar mig och inte bara säger det.

Jag älskar dig mamma , du kunde vart så bra .

Jag tycker så synd om dig , du är en vacker person , jag vet att du är starkare än vad du själv tror , jag vet att du klarar mer än du tror .

Du tror jag inte älskar dig , men jag älskar dig mer än vad du kan tro .

Jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva och jag kommer aldrig beskylla dig för saker som hänt mig.

Jag kommer aldrig lägga skulden på dig , utan jag kommer gå vidare och hoppas på att en dag kunna känna mig älskad av dig . Och se dig ha ett ärligt leende på läpparna och må bra !

I love you <3

Hejsan!

Jag har startat en blogg , en blogg där jag kommer vara anonym hela tiden.

jag tog mig mod till att dela mitt liv,mina tankar och upplevelser med andra.

Jag vill att dem som själv blivit utsatt för saker skall känna att det finns andra, att de finns en bättre väg, att det finns förhoppningar till allt.

jag kan börja denna bloggresan med att berätta lite om mig själv och vad jag tänkt skriva om!

Jag är som alla tror en helt vanlig ungdom som fått barn , ensamstående , egen bostad och alltid glad.

Men långt där bak i mig själv finns det så mycket ingen vet.

Det finns saker jag själv inte tagit reda på , saker jag förträngt saker som gjort en del av mig i bitar .

Allt började med att jag föddes som en liten prinsessa ,mina föräldrar var ett par och hade de som en vanlig familj.

Men en dag kom min mamma hem med en ny , jag var bara 6 år och kunde inte göra något åt det.

En dag berättade min mamma att vi skulle flytta ner till skåne till denna mannen. Vi gjorde det kort där efter , Denna mannen började fort visa att han inte var den min mamma trodde , han började dricka mycket , slå mig och mina systrar , gjorde övergrepp på min mamma .

Allt detta fick vi vara med om , men det var bara en början..

Kort efter flytten försvann min kontakt med min pappa.

Han visste inte vart jag var bosatt , han visste inte vad som förekom i det hem jag vistades i . Men som han kämpade för att hitta sin dotter.

Polisen kontaktade vi många gånger , men dem sa det bara var falskt alarm , då denna man var känd och betalade sig ifrån dem.

Det var mycket skrik i vårat hus , han slog oss varje dag .

Jag som bara var ett litet barn gick snett med mina fötter, men en dag tyckte denna mannen att det var nog , så han slog mig tills jag inte gick snett längre.

Det förekom dem gånger jag och min mamma fick springa in på mitt rum och försöka låsa oss inne där , sätta garderoben för och be för våra liv. Men denna mannen tog sig in ändå och slog oss .

Detta förekom ett tag tills grannar antagligen började ana något och det var dags att flytta . Men denna gången flyttade vi ut på landet där grannar inte kunde , höra , se eller veta något.

Framför människor var vi som vilka människor som helst .

Framför människor vågade ingen utav oss säga vad som förekom.

Rädslan vi hade för denna mannen var så stor .

Men jag gick i skolan , visade aldrig några tecken på att något skulle vara fel i mitt hem , jag kämpade varje dag och hoppades på att inte behöva åka hem. Men varje dag efter skolan var det att sätta sig i taxin och åka hem .

Till ett hem där man blev utsatt för kränkning,misshandel,övergrepp och sexuellt utnyttjande. Men jag var bara ett litet barn , jag var bara helt oskyldig jag hade inte gjort något för att förtjäna detta liv.

Jag hade fått tillbaka kontakten med min pappa , jag åkte dit ibland på mina lov och helger , men berättade aldrig något för honom.

Detta förekom , 2 år tror jag om jag inte minns fel.

Min mamma tog sig ifrån honom , men det kostade henne mycket och hon fick hamna på psyket.

Hon fixade senare en lägenhet där jag och mina 3 systrar och mamma bodde.

Men det dröjde inte länge tills hon hittade en annan man som tog över i hemmet. Jag minns inte så mycket om han gjorde mig illa , men jag vet att han slog min mamma och gjorde illa henne . Jag vet att han inte alltid var lika snäll mot mig . Jag minns tydligt en dag jag kom hem från skolan och han bad mig dra ner byxorna. Mer än så minns inte jag och vill inte minnas.

Min mamma och han var ett par ett tag , vi flyttade från skåne. Jag flyttade ofta många gånger fram och tillbaka från min mamma till pappa , då det var mycket bråk i båda familjerna.

Men 2006 träffade min mamma en ny man , han slog mig också han gjorde mig illa och han pratade mycket skit om min pappa , den ända som stöttat mig.

Han skrek ofta på mig och min mamma såg aldrig vad han gjorde mig.

Hon såg , men hon nekade. Denna gången var det inte hon som blev behandlad illa och då kanske de inte gjorde något att det var den 3e som gjorde mig illa. Jag har inte brytt mig och skolan jag har inte brytt mig och mig själv. Jag har testat droger , jag har försökt ta självmord.

Jag har vart med om så mycket .

Då jag inte senare kunnat bo hos någon utav mina föräldrar så har jag fått vara placerad på familjehem , jourhem, kontaktfamilj och instution / låstbar , öppen och låst. Det är jag som har blivit straffad för dem saker jag blivit utsatt för. Jag valde aldrig detta som ett litet barn.

Men 2007 var det fortfarande inte bra .

Mitt liv hade inte vänt som 13åring.

Jag blev utsatt för en våldtäckt.

Denna våldtäckt gjorde mycket med mitt liv, om inte annat drog den fram gamla minnen och upplevelser från mammas första.

Jag bröt ihop , jag svimmade och jag hamnade på psyket.

Jag tog mig fort där ifrån , men inte långt där efter så försökte jag ta mitt liv.

Sen så fick jag komma till ett jätte bra behandlingshem , där jag blev älskad , där jag fick känna mig trygg.

Detta hemmet har fått mig att känna hopp .

Men som 15 åring blev jag gravid , jag fick genomgå mycket i min graviditet och jag hade ingen aning om vart jag och mitt barn skulle bo.

Pappan fanns inte i bilden och han ville aldrig finnas där heller.

Socialen skulle hjälpa mig med bostad , men jag fick aldrig någon .

Jag var tvungen att flytta hem till min mamma där det gick åt helvete. Då jag inte kunde bo på behandlingshemmet. Det tog inte lång stund innan min mammas pojkvän slog mig och jag fick dra där ifrån .

jag var bosatt på gatan , men var hos vänner .

En dag fick jag ett familjehem jag skulle vara på tills det fanns ett annat ställe jag skulle bo på .

Mammabarnhem vad på disskusion , men jag sa att jag ALDRIG vill att mitt barn skall få sin första tid på något sånt ställe.

Och det gick som planerat.

När min son var 3 månader fick jag en egen lägenhet.

Det har pågått en utredning på mig och min mammaskap , och det finns inga negativa grejer att säga om min mammaroll , det finns inget som tyder på att mitt barn inte skall få det bra.

Jag har vart trött , jag har velat slänga ut honom .

Men gud som jag älskar mitt barn .

Jag skulle verkligen göra allt för honom .

Min son skall aldrig få genomgå något utav det jag fått gå igenom .

Och så länge som helst skall han inte å reda på dem saker som hänt mig under min uppväxt.

Jag hade en bra relation till min mor nu , hon tar jätte bra hand om min son .

Men hon är så sprucken , hon är så skadad , så det är svårt.

Hon är kluven och inte stabil , just nu känner jag att det jag behöver i mitt liv är en stabilitet .

Jag kämpar varje dag för att göra dagarna för min son så bra som möjligt .

Jag ser nästan aldrig tillbaka i det som varit .

Hänt har hänt.

Jag vill gå framåt nu.

Men jag ville verkligen dela med mig om detta.

Men jag vill att ni läsare skall veta att man inte märker på mig att detta har hänt mig . Mina vänner tror jag har haft det vanliga svensson livet.

Jag är en glad go tjej som älskar livet mer än någonsin , jag älskar min son .

Jag ser bara min uppväxt som att den har stärkt mig som person .

Jag tar inte mer skit , jag tar inte mer skit från någon .

Jag mår inte dåligt jag är så glad för det.

Jag ser inte detta som något hemskt jag ser det som en början.

jag är bara 17 år och har sååå många år kvar.

Jag kommer ta vara på dessa åren och älska varje minut som är fin.

Nu har jag fått skriva av mig .

Jag vill verkligen att ni alla skall kunna fråga vad ni vill , så skall jag svara så gott jag kan .

Tack för mig , massa med kärlek från den anonyma flickan